Livet kom i vägen…
Här har det varit tyst…
Saken är den att jag har varit både omotiverad och sjuk. 3 veckor före midsommar fick jag sjuka magsmärtor och uppsökte sjukhus utan svar. De trodde de var allt från blindtarm, körtelbuk, tarminfektion till ”IBS”. Har ännu inget tydligt svar men det blev några vändor på sjukhuset samt att jag inte kunde behålla någon mat under tiden jag var dålig vilket gjorde att jag var borta från jobbet samt mitt sociala liv och träning. Riktigt hemskt om jag ska vara ärlig. Man är aldrig så tacksam över det man har och är som när man har det som minst, alltså är sjuk.
Just nu mår jag mycket, mycket bättre. Men jag är fortfarande trött, orkeslös och ibland känner jag mig mest bara slut. En jobbdag och någon timme på jobbet, det är tungt faktiskt. Somnar innan 21.00 på kvällarna. Det tar på krafterna att inte äta normalt under 3 veckor, tro mig! Man kan tycka synd om sig själv, vilket jag har gjort… men man kan också ta tillvara på tiden och försöka vara tacksam för det man har. Och under tiden lovade jag att aldrig mer säga negativa saker om mig eller min kropp. Min kropp är stark och försöker så gott som den kan att låta mig må bra – när jag äter den mat som kroppen behöver! Utseendet spelar roll för ens egna känslor, absolut, man ska jobba mot sin drömkropp och underhålla sin drömkropp men man ska också se till att ens psyke mår bra, så att man orkar leva livet fullt ut. Eller hur! Mål med jobbet, träningen, privatlivet och liknande är alltid viktigt men man ska absolut inte klanka ner på sig själv. Utan ta hand och kropp och själ – man har bara en utav varje. Min lärdom av det här Detta innebär alltså att jag från och med nu endast tränar sådant jag verkligen tycker är kul, äter det jag gillar (och tål) samt ägnar all min energi åt sådant jag tycker är roligt (jobbet, vänner, familj, hobbies).
Ta hand om er själva. Love / S
Leave a comment